Det största samtalsämnet bland morsorna på babycafét är
babysim, vissa nästan helt hysteriska då deras små älskling har blivit 3 månader och ännu inte börjat att lära sig simma.
- "Gud, tänk om han aldrig kommer kunna lära sig simma nu"
I Växjö måste man ställa sitt lilla barn i kön strax efter man kommit hem från BB, för tänk om (må Gud ej låta detta ske) man inte skulle få en plats! Tänk om den omtalade dykreflexen skulle försvinna.
- "Då kommer ju lilla Pelle aldrig kunna lära sig simma, eller hur? De har ja läst, de e ju jätte viktigt med dykreflexen!" De andra mammorna på babycafét nickar instämmande... När jag sa att Rebecca som nu är över 8månader inte hade gått på babysim tittade de på mig som om ja utsatt min dotter för tortyr. Men jag
tror inte på babysim, jag
tror inte att Rebecca
måste släpas iväg till simhallen då hon är 3månader gammal, kläs av naken i ett kallt omklädningsrum och ner i en pool överfull med leksaker och 10-12 andra bebisar med deras mammor och pappor. Jag
tror inte att detta ger varken Rebecca eller mig njutning och stimulans som dom skriver om på Växjö simhalls hemsida:
"Det ska börjas i tid. Medley Växjö Simhall erbjuder babysim som fokuserar på njutning, stimulans och vattensäkerhet." Jag har varit på simhallen med Rebecca och provat på babysim när hon var ca 4-5månader. Egentligen visste jag redan att jag tyckte att hon var för liten för att börja på babysim. Men det
är svårt att våga lita på sin egen magkänsla, man blir påverkad av alla runtomkring en och alla tidningar som skriver om babysim och hur viktigt detta är. Då är det
svårt att som nybliven ung (får ja kalla mig själv ung då ja fyllt 25??) mamma lita på sin magkänsla och gå emot strömmen. Jag frågade instruktören på simhallen om varför man skulle gå på babysim, hon svarade att det var bra att barnen vänjer sig vid vatten, varpå jag frågade om man inte kunde göra det hemma i badkaret "joo de e klart..." svarade hon då. Jag håller fullt med om att det är viktigt att barnet vänjer sig vid vatten. Men vad kan inte ge mer njutning, stimulans och vattensäkerhet än att lugnt och stilla krypa ner i badkaret hemma med sin mamma eller pappa? Sedan tända lite ljus och plocka ner den gula badankan från hyllan. Bada precis så länge man vill och orkar för att sen svepas in en handduk och krypa ner i soffan me mamma eller pappa och mystorka lite. Om man då inte har ett badkar hemma, hur gör man då? Jag skulle iaf väntat med att gå till simhallen, jag skulle köpt en stor badbalja som hon kunde plaska i sen skulle ja passa på att bada badkar hos mor och farföräldrarna.
Vad gäller då om dykreflexen, på Wikipedia står det såhär:
"Förr trodde man att "dykreflexen" var nödvändig för att ett barn skulle kunna gå på babysim. Nu vet man att det viktigaste är att man lär barnet att viljemässigt hålla andan för att kunna klara sig om barnet skulle hamna i vattnet ofrivilligt. Reflexerna har alltså ingen praktisk betydelse för barn som går på babysim."Babysimma eller ej, alla väljer själva hur de vill göra med sina barn men jag tror att många glömmer bort att tänka till själva för det är så lätt att bara simma med (haha) strömmen. Jag tycker iaf lite synd om de spädbarn som man hör på simhallen, de har ett eget omklädningsrum (för lugn och ro) så man ser inte dom man ack vad man hör. Trötta överstimulerade bebisar skriker och gråter... Rebecca älskar att bada, hon är inte de minsta rädd för vatten och jag är övertygad om att hon kommer kunna lära sig simma trots att hon inte gått på babysim som spädbarn. Glömde jag säga vad det kostar? I Växjö har vi tur för här kostar de bara 1100kr för 10ggr (!!) i större städer däremot tar de upp mot 1000kr för 5ggr.
Jag tycker att man kan babysimma i badkaret istället!
Rebeccas första bad.
Nybadad ligger hon och myser på handduken på golvet..yllebodyn har redan åkt på så hon inte ska bli kall..
Babysimmar me mamma 
