Det största samtalsämnet bland morsorna på babycafét är babysim, vissa nästan helt hysteriska då deras små älskling har blivit 3 månader och ännu inte börjat att lära sig simma.
- "Gud, tänk om han aldrig kommer kunna lära sig simma nu"
I Växjö måste man ställa sitt lilla barn i kön strax efter man kommit hem från BB, för tänk om (må Gud ej låta detta ske) man inte skulle få en plats! Tänk om den omtalade dykreflexen skulle försvinna.
- "Då kommer ju lilla Pelle aldrig kunna lära sig simma, eller hur? De har ja läst, de e ju jätte viktigt med dykreflexen!" De andra mammorna på babycafét nickar instämmande... När jag sa att Rebecca som nu är över 8månader inte hade gått på babysim tittade de på mig som om ja utsatt min dotter för tortyr. Men jag tror inte på babysim, jag tror inte att Rebecca måste släpas iväg till simhallen då hon är 3månader gammal, kläs av naken i ett kallt omklädningsrum och ner i en pool överfull med leksaker och 10-12 andra bebisar med deras mammor och pappor. Jag tror inte att detta ger varken Rebecca eller mig njutning och stimulans som dom skriver om på Växjö simhalls hemsida: "Det ska börjas i tid. Medley Växjö Simhall erbjuder babysim som fokuserar på njutning, stimulans och vattensäkerhet." Jag har varit på simhallen med Rebecca och provat på babysim när hon var ca 4-5månader. Egentligen visste jag redan att jag tyckte att hon var för liten för att börja på babysim. Men det är svårt att våga lita på sin egen magkänsla, man blir påverkad av alla runtomkring en och alla tidningar som skriver om babysim och hur viktigt detta är. Då är det svårt att som nybliven ung (får ja kalla mig själv ung då ja fyllt 25??) mamma lita på sin magkänsla och gå emot strömmen. Jag frågade instruktören på simhallen om varför man skulle gå på babysim, hon svarade att det var bra att barnen vänjer sig vid vatten, varpå jag frågade om man inte kunde göra det hemma i badkaret "joo de e klart..." svarade hon då. Jag håller fullt med om att det är viktigt att barnet vänjer sig vid vatten. Men vad kan inte ge mer njutning, stimulans och vattensäkerhet än att lugnt och stilla krypa ner i badkaret hemma med sin mamma eller pappa? Sedan tända lite ljus och plocka ner den gula badankan från hyllan. Bada precis så länge man vill och orkar för att sen svepas in en handduk och krypa ner i soffan me mamma eller pappa och mystorka lite. Om man då inte har ett badkar hemma, hur gör man då? Jag skulle iaf väntat med att gå till simhallen, jag skulle köpt en stor badbalja som hon kunde plaska i sen skulle ja passa på att bada badkar hos mor och farföräldrarna.
Vad gäller då om dykreflexen, på Wikipedia står det såhär: "Förr trodde man att "dykreflexen" var nödvändig för att ett barn skulle kunna gå på babysim. Nu vet man att det viktigaste är att man lär barnet att viljemässigt hålla andan för att kunna klara sig om barnet skulle hamna i vattnet ofrivilligt. Reflexerna har alltså ingen praktisk betydelse för barn som går på babysim."
Babysimma eller ej, alla väljer själva hur de vill göra med sina barn men jag tror att många glömmer bort att tänka till själva för det är så lätt att bara simma med (haha) strömmen. Jag tycker iaf lite synd om de spädbarn som man hör på simhallen, de har ett eget omklädningsrum (för lugn och ro) så man ser inte dom man ack vad man hör. Trötta överstimulerade bebisar skriker och gråter... Rebecca älskar att bada, hon är inte de minsta rädd för vatten och jag är övertygad om att hon kommer kunna lära sig simma trots att hon inte gått på babysim som spädbarn. Glömde jag säga vad det kostar? I Växjö har vi tur för här kostar de bara 1100kr för 10ggr (!!) i större städer däremot tar de upp mot 1000kr för 5ggr.
Jag tycker att man kan babysimma i badkaret istället!
Rebeccas första bad.
Nybadad ligger hon och myser på handduken på golvet..yllebodyn har redan åkt på så hon inte ska bli kall..
Babysimmar me mamma
Jag tog varken med Albin eller Ebba på babysim (det tog Ebba igen som 9-åring då hon började i Avesta Simsällskap och började tävla med framgång).
SvaraRaderaHm.. vi är ju faktiskt priviligerade eftersom familjen har sommarställe med sjötomt... så de var ju tidigt i vattnet, ungarna.
Kan medge att även jag (var knappt 27 när jag blev mamma för första gången) drogs med ibland av "grupptrycket". Albin vägrade att äta smakportioner och jag blev så himla stressad eftersom "alla andra" på Öppna Förskolan åt dessa smakportioner utom han.
Det är viktigt att stanna upp och tänka till - som du ju också gjorde! ;-)
Du kommer vara en lika bra mamma som vår käre Mor alltid varit! Jag beundrar Dig älskade lilla Syster!
SvaraRadera/martin
Åh Tack!! Va glad ja blir nu :)
SvaraRaderaStå emot trycket syster, jag tror inte heller på babysim och det har varit intressant att läsa dina argument mot detta påhitt.
SvaraRaderaDu skriver bra och jag läser din blogg med ett leende på läpparna.
Fortsätt så
Vi började på babysim när Vide var fem månader. Då tänkte jag att det var tur att vi inte började tidigare för då hade jag tyckt att han var för liten. Men nu har vi gått fem av tio gånger på simhallen och Vide gillar det absolut. Visst det är dyrt men vi önskade oss pengar i julklapp. Det är superskönt att gå ner i den varma bassängen och jag längtar numera till fredagarna. Robert brukar vara med och det är kul att göra något tillsammans. Jag tycker att Vides motorik har utvecklats snabbare (det kanske är inbillning och att han hade utvecklats i samma takt ändå!). Första gången man skulle duscha var bökig men det går lättare för var gång och han brukar inte vara ledsen efteråt i omklädningsrummet. På fredagskvällen sover han så gott ;-)
SvaraRaderajag förstår att han sover gott efter ett pass i simbassängen men kul att ni gillar det och slipper skrik och gråt i omklädningsrummet efteråt :)
SvaraRaderaMen det du skriver om den motoriska utvecklingen, att du tycker att den har utvecklats snabbare, varför varför måste alla ha så bråttom?
Hej. Googlade precis om babysim på medley och kom in på din blogg, då du skrivit ett inlägg om detta :)
SvaraRaderaFörstår helt din poäng med babysim, att det absolut inte är nödvändigt och definitivt inget katastrof om man inte sticker ditt med sitt nyfödda barn.
Vi gick med vår förstfödda son när han var ca 8 månader och det var helt underbart. Han fick flyta omkring i vattnet, känna sig tyngdlös samt kunna röra på sig på sig på ett helt annat sätt än vad han kunde på land. Men det var inte bara underbart för honom, utan även för oss föräldrar.
Sen kan jag tycka att man inte behöver gå på just babysim, utan man kan gott och väl åka själva till badhuset med sitt lilla underbarn :)
Det var iaf vad vi kände då när vi gick på babysimmet.
Dock gör vi samma sak igen nu när vår nästa lilla guldklimp har kommit. Vi hoppas på att även med honom få en plats lagom till hans 8 månadersdag och få mysa hela familjen ännu en gång :))
Får vi ingen plats, så är det inte dödens, utan då åker vi själva regelbundet och badar, det funkar lika bra :))
Hälsningar från en Rottne-bo :=)