I mina drömmar.

Om några månader kommer en lycklig liten familj att bära flyttkartonger upp för den gråa slitna stentrappan och in genom de vita dubbeldörrarna med vackra glasfönster i. Golvet med breda gamla brädor från 1911 kommer att knarra då dom bär de tunga möblerna. Den unga mamman står mitt i rummet med bebisen på höften och pekar, hon är lycklig. Pappan torkar svetten ur pannan men springer sen glatt ut till lastbilen igen och hämtar ännu en flyttkartong. Gruset knastrar under fötterna när han går tillbaka upp mot huset, han stannar till och ser upp, upp mot den gula fasaden med den vackra vita verandan. Det är här vi ska bo, tänker han och ler. På kvällen när de lilla barnet har somnat på övervåningen, tänder de en brasa i vedspisen i köket och öppnar en flaska rött. Sätter sig ner på golvet, trötta och att armar och ben värker efter att ha släpat möbler och kartonger hela dagen känner de inte. Mannen och kvinnan ler mot varandra och skålar i billiga Ikea glas (de fina glasen från Kosta Boda ligger nerpackade i någon av alla flyttkartonger som står omkring dom på köksgolvet), de skålar för att de fått ett så vackert hus som dom alltid drömt om och för sin nya framtid tillsammans. De är lyckliga..



I morgon kl 15.00 avslutas budgivningen, vi är inte med och slåss om huset på Sjösåsvägen 40. Men i mina drömmar är det vi som skriver på kontraktet och flyttar in de vackra huset...

När jag är lite bitter för att jag inte fick huset så fantiserar ja om hur mögelsvampen bara växer ur husgrunden och huset sakta men säkert ruttnar sönder. Taket läcker och de droppar hela tiden vatten på den lyckliga lilla familjen, och alla blir jätte förkylda (utom lilla bebisen kanske). Grannarna är hemskt otrevliga och de spökar i huset om nätterna. Ja ungefär så tänker jag när jag är lite bitter...